I used to be afraid of so many things: that I’d never grow up, that I’d be trapped in the same place for all eternity, that my dreams would forever be shy of my reach.
It’s true what they say: time plays tricks on you. One day you’re dreaming, and the next your dream has become your reality.
Nu är det nära. Nu är det riktigt nära. Om 12 timmar står jag där på Arlanda med tårar som sprutar ur ögonen och kramar om min älskade familj så hårt jag bara kan. För om 12 timmar åker jag för att äntligen få uppleva mitt livs största dröm. Att få plugga i USA eller för att vara mer specifik, New York.
Att få chansen att få studera där är något som jag alltid har velat göra. Många saker och önskningar i livet har med tiden ändrat form och blivit nya, men denna har alltid bestått. Jag ska vara ärlig. Många gånger har jag tvivlat på mig själv. Skulle jag kunna klara av detta helt själv? Har jag råd? Klarar jag av att vara ifrån alla här hemma i Sverige? Det var faktiskt stunder när denna starkt blinkade dröm nästan bleknat bort uti tomma intet. Men gnistan och hoppet gav sig inte. Jag bestämde mig för att varje dag göra NÅGOT för att ta ett liiiitet steg framåt. Det kunde vara en sån liten grej som att bara skriva vad jag skulle göra dagen efter.
Och nu sitter jag här vid datorn med varma kinder och gråten i halsen och skriver detta! Kan ni fatta??? Jag gjorde det! Studieavgiften är betald, hundarna bor hos föräldrarna hela sommaren, Esta-visumet klart, flyg och transfer är bokad och bara väntar på att jag ska ut på mitt livs största äventyr!
För första gången i livet kastar jag mig ut helt ensam. Ingen vän, ingen familjemedlem eller hund följer med. Det är bara jag och mig själv på andra sidan Atlanten i en av världens häftigaste städer. Mitt namn och min identitet har varit nästintill synonymt med hundar ända sedan Oskar stormade in i mitt liv för snart 12 år sedan. Jag var då tolv år gammal och hela tonåren har jag formats fram mycket genom det jag har gått igenom tillsammans med mina älskade hundar. Nu åker jag dit för mig själv som 24-åringen Sussie och inte ”hon med alla hundarna”. Ingen har någon idé om hur jag kan tänkas vara eller vad jag brinner för i livet och det känns riktigt häftigt. Att totalt ”byta liv” och samtidigt få chansen att utveckla sig själv på helt andra villkor än jag på något sätt kan här i Sverige.
Men räds icke! För om ca 3 månader är jag tillbaka igen och då kommer hundabstinensen att vara ENORM kan jag hälsa er! Planerna för hösten är stora och jag siktar på dem med helöppna armar och eld i ögonen 😉
Under tiden jag är borta så kommer denna blogg temporärt gå från hundblogg till reseblogg för mina egna minnens skull. Så ni som är intresserade av att följa mig(kommer säkert att bli ett och annat hundabstinens-inlägg) kan kika in här lite då och då eller följa oss via Bloglovin! 😀
Ha alla en helt fantastisk sommar med era finaste och jag hör av mig igen när jag är ”over there”!
Puss & kram <3
P.S Litet shout out till tre av mina kursdeltagare från min senaste kurs hos Uppsala hu!
Stort grattis till Julia & Lucifer som förra helgen debuterade i freestyle, kom 2:a med uppflyttning och kvalade till Agriafinalen på Sthlm Hundmässa!
(Foto Julia Mayer Stenberg)
GRATTIS till Stina och Labben Laban som debuterade förra helgen och även dem blev uppflyttade och kom 3:a bakom Julia och Lucifer!
(foto: Stina Noreus)
Grattis till Elisabeth och Datcha som debuterade IDAG och VANN klassen med uppflyttning såklart 😉
(foto: Elisabeth Sterner)
Ännu ett sista GRATTIS till Ellinor och Roffe som också tävlade idag och blev uppflyttade!!!
(foto Elinor Gustavsson)
Sjukt STOLT instruktör här! Så GRYMMA ni alla är! Vi ses ute på banorna i höst 😉
Ha det bäst i New York, blir säkert en otrolig resa! Ska bli spännande att följa bloggen.
Inte konstigt att det går så bra för kursdeltagare med en grym instruktör! 😉