Nu börjar det som jag väntat så länge på äntligen att närma sig!!! Snart tar livet en ny vändning, är redo och kan knappt vänta!

För en dryg vecka sedan så vart jag iväg som instruktör på mitt allra första hundläger. Det var i UHACs regi och var så spännande, inspirerade och underbara elever och vovvar. Eftersom majoriteten av deltagarna har kursat för mig sedan innan så ville jag djupdyka ytterligare i freestylen. Vi körde bla med avancerade tricks, ordentlig musik, regel- och programteori, alla fick koreografera sina helt egna program och i slutet göra uppvisningar med filmning och utvärdering för alla. Det var 3 riktigt intensiva men sjukt roliga dagar kan jag säga! Det vill vi gärna göra om 

Ett par bilder från lägret!

Jag instruerar tricket "korsa tassar" med bästa kurshunden Magic. Foto: Eva Wikholm

Vackra huvudbyggnaden på Flikens kursgård. Vi bodde i barackerna runt omkring Foto: Eva Wikholm

Visar med Magic hur man träna på att korsa tassarna

Vår härligt avskilda träningsplan, här med freestylehunden Bea som modell :-)

 Sen så har jag och Magic också haft freestyluppvisningar under ett aktiveringsfyllt och jättetrevligt Öppet Hus hos Hundfantasten.

Lite bilder

Utöver det så har det pluggats matte riktigt hårt som aldrig förr då kurserna avslutas inom två veckor, och det känns som att jag har gjort ett genombrott i ämnet för första gången i mitt liv. Matten har nästan, bara nästan blivit logisk 

Planerna till helgen var att jag och Magic skulle iväg och tävla fyrdubbel agility i Linköping. Men de planerna var som vanligt bara att kasta i sopkorgen. Hittade ett varigt sår i förrgår under Magics ena tass som svider som f*n. Bara att åka in till veterinären för hjälp och utlåtande. Perfekt med tanke på att bla massvis agilitytävlingar är inplanerade och betalda i princip varje helg framöver Är alltså fortfarande förföljd av tävlingsförbannelsen… Veterinären konstaterade att det var hot spot liknande besvär som ursprungligen måste ha kommit från något han har trampat på. Blev Fuciderm i en vecka, strumpa utomhus och strikt vila tills måndag. Efter det är det karenstid 7 dagar till  så vi får stryka oss från kommande tävlingsplaner i freestyle och agility nästa helg också. Än så länge så mår han väldigt dåligt av tassen fortfarande. Hoppar mycket på tre ben och gör åsnesparkar rakt ut, är väldigt låg och håller sig undan.

Oj oj oj vad jag har legat efter i att blogga de senaste veckorna. Mina dagar har varit helt och hållet smockfulla med hundläger, privatträningar, uppvisningar, Charlies hälsa, kurser, plugg, mina egna hundar, min födelsedag igår och faktiskt en riktigt spännande nyhet som jag inom kort ska avslöja här ;-D

Mer berättar jag senare, men nu till vinnaren i ”Dagens trick 5″!

Vinnaren för denna omgång är

… trumvirvel…

Malin och Josef!!! 

Stort Grattis! Häftigt vilken uthållighet han har i lyften!!!

Snart är Hurtta Motivation Godisväska Junior på väg till er!   Superjobbat!

Härligt! Vi får se om jag kör på med ett nytt trick nästa måndag. Skulle gärna vilja ha liiite fler som visar framtassarna och skickar in bidrag även om de inte är helt klara ännu. Det uppmuntrar ju mig bara mer och vem vet, kanske ett halvfärdigt inskickat trick är just det längsta som någon har kommit i just det tricket? Visa intresse och skicka in så blir jag så himla glad och uppmuntrad :smile:

Nu har jag äntligen hunnit att sätta mig och ladda upp mina och Magics lopp från träningstävlingen i agility som kickstartade tävlingssäsongen för ett par veckor sedan.

Och hur gick det efter en hel vinter utan någon som helst hinderträning? Svaret är: käpprätt åt helvete resultatmässigt, men känslan var fantastisk!

Magic var så pigg, alert, fokuserad och mycket snabbare än på debuten. Självklart visste jag att vi inte skulle sopa banan med några med min sämre än amatörmässiga handling som allt för ofta gjorde pannkaka av allt. Men vi har otroligt kul, utvecklas varje pass, går kurser tillsammans(just nu en dubbelbox-kurs), jag läser på och vi kan äntligen träna igen nu när hindrerna står ute. Det är bara så underbart roligt att träna och tävla agility! Det här är våran ”kravlösa” sport där jag slappnar av på tävlingen, lever för stunden och tar in allt så mycket bättre än i de andra sporterna just för att jag saknar prestationsångesten här. Självklart har jag mål att plocka pinnar och titlar men vi båda är upptäcker, fascineras och lär oss tillsammans och det är bara så himla himla SKÖNT att få vara total nybörjare och bara slukas i en sport igen!

Den här känslan vill jag sååå gärna lära mig att applicera på freestylen och lydnaden en vacker dag också 

Vad vi bland annat behöver träna vidare på:

• min handling som förstör allting för Magic. I agilityklassen så går t ex Magic helt rätt in i slalomet när jag säger ”weave”(agilityslalom-kommando) men sen blir jag dum i huvudet och säger ”slalom”(freestyle-kommando) vilket såklart får honom att lämna slalomet. Ett annat exempel är tunneln som han springer genom två grr under samma lopp i agilityloppet. Första gången gör jag framförbyte efter tunneln och leder honom helt rätt. Andra vändan genom samma tunnel gör jag av någon ogrundad anledning inte ett framförbyte efter vilket gör att allting bara gick utför Great dog! Shame about the handler…
• Magics hindersökande. Han springer i full fart mot ett hopp för att tvärt ”aussievända” och rundar hoppet istället och driver fram i full fart. Antagligen mitt fel också på någon nivå  Men det är bara att träna vidare på, detta är ett lyxproblem

Här är filmen från båda loppen! Ta oss med en nypa salt

Extra pluss i kanten får han för attityden, superstabila starter, den ökade farten jämfört med debuten och att inte riva ett enda hinder! Grejar vi handlingen bättre och hindersökandet så borde hopploppen gå som en dans

Alla kan tävla freestyle och göra det riktigt bra! Det spelar ingen roll om hunden är stor, liten, ung, gammal, snabb eller långsam. Det gäller att anpassa programmet efter hunden. Det finns ju inga hårda ramar för vad som måste finnas tricksmässigt för att det ska gå alldeles utmärkt på plan. Anpassa så blir det så mycket lättare med timing, takten osv.

Se bara detta program nedan med en enorm och långsam Newfoundland till freestylestjärna  Vilken anpassning till musiken efter HUNDENS färdigheter och tempo, underbart!

 Otroligt charmigt  

Nu finns inga ursäkter, ut och träna med era vovvar!

Hej!

Tänkte bara påminna om att det är 2 veckor kvar till Dagens trick ”lyfta bakbenet” avslutas!  Hoppas att träningen går bra, om ni behöver träningstips så tveka inte att höra av er i kommentarerna 

Här är ett litet klipp där jag har kopplat ihop kommandot ”granen” med att han ska springa till ett plastträd och låtsas-kissa till ett freestyleprogram

Varför ska det alltid hända på natten/morgonen? Man vågar snart inte sova längre, kommer bara att ligga som en paranoid galning och stirra på honom hela nätterna. Det som inte får hända har hänt igen.

Igår fick Charlie ännu ett anfall.

De senaste två veckorna har Charlies rygg varit sämre, tänkte att det kanske hade samband med vädret. Samtidigt natten innan anfallet så tänkte jag faktiskt med en klump i magen ”shit det var exakt såhär han mådde innan förra anfallet. Tänk om det händer igen?”. Och det gjorde det såklart.

Hela veckan har jag förutom att avsluta freestylekurserna, råpluggat till slutproven i matte så jag kan fortsätta med universitetsstudier. Att skriva avgörande matteprov var bara att glömma. Igår vaknade jag ca 6 på morgonen, åt frukost osv och precis när när jag skulle greppa Iphonen och väskan för att åka och skriva ett viktigt prov hör jag min mamma som ropar att det händer igen. Jag springer till köket och ser Charlie som krampar kraftigt och har ännu en gång kissat, bajsat och spytt ner sig mitt i allt. Krampen varar ca 1-1½ minut, sen avtar den och Charlie får tillbaka medvetandet och ligger stilla i vilande ställning, precis lika förvirrad som sist. Skillnaden denna gång är att han föll ihop och krampade i köket där vi har en barngrind istället för dörr utifall att vi lagar mat eller har gäster som inte vill ha 4 proffstiggare dreglande vid matbordet.

När Charlie reser sig är han som sagt lika förvirrad och ”borta” som vanligt, men jag bestämmer mig för att sitta vid andra sidan grinden(inte på samma sida som honom) och finnas där för honom. Kanske det skulle hjälpa honom att hitta sig själv snabbare igen? Han går ganska direkt fram och krockar i grinden med huvudet. Jag låter honom få lukta på min hand lite genom grinden och han fortsätter att vara lugn, samma sak när Max går fram för att kolla av vad som hände. Jag såg dock fortfarande att det inte var ”min Charlie” i honom ännu och lät honom vara, medan jag fortfarande satt där med handen mot grinden som han många gånger kom och luktade på utan att visa tecken på hot. Sen satte såklart precis som sist hans galna skällande igång. Han skällde som en galning och hoppade mot grinden med hela sin kraft(dock inte aggressivt, snarare som ihjäl-stressad hund i hundpensionat som desperat vill komma ut),  men jag spjärnade emot och försökte lugna honom med rösten eftersom jag inte visste till 100% vad han ville + att alla andra hundar var med som förgäves försökte trösta mig. Istället för 2 timmar av skällande och krockande i möbler nonstop som sist så avtog det redan efter 10-15 minuter efter att jag har försökt att lugna honom. Han satte sig i ett hörn av köket helt tyst och lugn ca 10 min och sen kom han tillbaka till grinden, tittade på mig, luktade på min hundtränarväska med Frolic i och tittade sedan upp på mig med vädjan igen. Då visste jag att min Charlie var tillbaka igen.

Vi åkte återigen direkt in till Ultuna och veterinäreren hittade återigen inga synliga fel på honom. Han slutade sin medicinering av infektionen han hade i kroppen för ett par veckor sedan och skulle göra uppföljningsprover och möta ortopeden ironi ironi dagen innan anfallet hände(besöket blev ombokat av Ultuna tills nästa vecka). Så vi passade på att göra urin- och blodprover igen för att kolla av om infektionen försvunnit sedan medicinen tagit slut.

Veterinären ringde och sa att Charlie fortfarande har för hög sänka. Sist vi kollade av låg den på 20, nu efter färdig medicinering ligger den på 18 och SKA ligga under 5. Han har också fortfarande protein i urinen och veterinärerna förstår fortfarade ingenting om vad allt beror på??? Nu ska han få en till omgång antibiotika 3ggr/dag och ha återbesök nästa vecka… Blir ju helt tokig snart och vet inte vart man ska ta vägen längre

Det riktigt konstiga är ju att Charlie har haft ryggbesvär från 2 veckor sedan(när medicinen precis tog slut) fram tills anfallet. Direkt efter anfallet och nu är han som återställd utan något ont alls och rör sig helt som vanligt igen?!?!?! Man kan ju tycka att han ska vara ännu mer öm efter anfall och all hyperaktiv spänd stress igår. Självklart att chocken sätter honom i ett tillstånd där han stressar för mycket för att ha ont. Men nu har det nästan gått 2 dagar utan ont. Vad är det som händer?

Vad händer i dig min älskade skugga?

Allt detta den senaste tiden har försatt mig i något slags nollställning där inget spelar någon roll längre. Så fort det känns som att man tar ett litet minsta steg framåt så slås man med full kraft in i tegelväggen igen. Varje skall från Charlie efter anfallet var som att få en rak smäll i ansiktet. Inte från Charlie. Honom skulle jag aldrig kunna hysa agg eller ilska emot. Men från livet. Och jag bröt ihop. Det var som att livet ville påminna mig om att alltid vara realistisk och inte våga sikta, drömma eller hoppas på en bättre morgondag. Lite som att livet ville säga ”vem försöker du lura?”.

Låt inspirationen och målmedvetenheten flöda!

Idag har jag haft en riktig hundkväll, och det är ju aldrig fel. Eller hur?  ;-)

Först värmde vi upp med avslutning på fortsättarkursen i freestyle. Alla var superduktiga och att göra en hel koreografi till musik var inga problem.

Efter kursavslutningen fick hundarna hoppa in i bilen och ladda om för sen var det dags för Rallylydnadsdebut för Oskar och Magic! En träningstävling dock, men det visste inte dem Jag själv har tävlat Rallylydnad en gång med Max för några år sen innan sporten var officiell, men kom inte ihåg något alls och har inte hunnit läsa noggrannare i reglerna.

För hundarna gick det i alla fall otroligt bra!  De hade mycket mer koll på vad de gjorde än jag hade.

Magic landade på 95 poäng av 100 med kommentaren ”Strålande genomfört!”. Oskar landade på 89 poäng med samma kommentar.

Det som egentligen drog ner poängen var (som vanligt) förvirrade matte som bla höll kopplet för kort, inte inväntade domaren på att bli välkomnad in på banan med Oskar och gick lite för långt ifrån skyltarna ibland

Men det var jättekul och hundarna var verkligen minst sagt entusiastiska! Absolut en sport jag ska köra mer med ”de gamla gula” Magic har så himla mycket på G så jag hinner nog inte klämma i Rallyn på honom också, utan det får vänta några år. Men säkert kommer det löftet inte hålla sig långt…

Jag har tyvärr ingen film från idag, MEN jag tänkte ändå bjuda på ett klipp från när jag och Max som inte är så jätterepresenterad här i bloggen körde Rallylydnad för några år sen. Det var ett stort genombrott för honom och mig, med tanke på att han inte ens kunde vistas med andra hundar utan att helt tappa hjärnan och vrålskrika av förväntan.

Så detta är kanske inte så mycket för världen, men ett väldigt speciellt klipp för mig och Max <3

Han är egentligen en sån hund som lydnadsdomare uppmanade mig att ta till vara på när han var runt 1-2 år gammal. Men det är så svårt och gjorde så ont när hans blockering runt andra hundar dök upp. Det gick bara inte och vi kämpat och kämpat. När det blev bättre så blossade hans allergibesvär istället upp vilket ständigt håller allt och alla planer på is. Så det svider alltid till när jag tänker hur det kunde ha gått mellan mig och Max. Allt vi kunde ha upplevt och alla positiva saker jag så mycket har kämpat och gråtit över att vi inte gått igenom tillsammans 

Tillbaka från uppvisningen jag hade på UHAC idag. Som vanligt när jag ska göra något hundrelaterat så ska alla vädrets gudar vara emot mig och bjuda på snö- och regnoväder som heter DUGA. Men är man hundmänniska så är man. Det är bara att vända vädret till något positivt och se det som en fantastisk möjlighet till att tävlingsträna Magics nya klass 3 program i oväder. 

Magic skötte sig alldeles underbart! Så lugn som en filbunke när vi kom dit ca 30 min innan start, rastade av honom i lugn och ro. Inga nervösa flackande blickar, stressluktande eller gnäll. Träning ger färdighet!!! Väntade lugnt och tryggt i bilens öppna baklucka medan cirkusgruppen uppträdde.  När vi körde uppvisningen var han helt "Game on" och körde på förträffligt och gjorde precis det matte ville   utan onödigt skällande. Efter det gick vi in och fikade på hundcaféet och såklart småflirtade Magic som vanligt med utvalda tikar, men gick lätt som en plätt att bryta med ett enkelt "Magic", fick fullt fokus och lite frolic som belöning.

Bästa diamanten dansar loss med ordentliga störningar

Taggad fjutt

Just ja träningstävlingen vi gjorde igår i Knivsta glömde jag att berätta om. Ska ladda upp filmer och skriva ihop hur det gick under kvällen, men tills dess väntar matematiken från helvetet.