Inspiration, drömmar och framtiden

Hej!

Idag har dagen spenderats nere på stan hos Arbetsförmedlingen, där jag skulle skriva in mig, berätta om mig själv, framtiden i mina ögon osv. Jag berättade att jag främst just nu behöver flera jobb för att nå en dröm. Jag har en i mina ögon stor dröm just nu, och det är att nästa höst kunna lämna Sverige bakom mig för ett tag för att studera utomlands, och med utomlands menar jag USA. Jag kommer förmodligen att åka helt ensam. Detta är helt utanför min bekvämlighetszon, jag kommer att sakna familj, vänner och självklart 4 viktiga delar av mitt hjärta, hundarna. Och detta obeskrivligt fruktansvärt mycket. Jag känner ingen därborta heller. Men jag känner att det är någonting som jag bara måste göra och uppleva i livet. Jag ÄR en person som lever för att drömma, utvecklas, lära mig och uppleva nya underbara sidor av livet. Jag känner att jag befinner mig i precis perfekt punkt i livet för att genomföra min dröm. Jag är 20år, bor än så länge hemma och är inte bunden till något eller någon. Jag vill göra det här. Därför måste jag så snabbt som möjligt tjäna ihop så mycket pengar som möjligt för att jag ska kunna leva min dröm och bygga min framtid.

Om jag ska lämna min ”stora” dröm och fokusera på mindre mål med hundarna just nu så satsar jag stort på debut i agility och bruks nästa vår med Magic. Detta förutsatt att jag lyckas få mitt körkort så fort som möjligt. Agility och bruks upplever jag är sporter som NÄSTAN kräver körkort att fullt utöva om man inte har en agilitybana hemma eller en riktigt pålitlig chaufför som kontakt bland familj och vänner 😉 Nu är jag inte så erfaren men det känns som att en bil vore bra ifall man behöver en bil mellan spår/rapport momentet och lydnaden på brukstävlingar. Allt sker kanske inte på klubben. Och Agility skulle jag vilja mängdtävla i och åka kors och tvärs över landet helger i rad vilket ett körkort och en bil stort skulle underlätta med.

Slutligen så vilja hälsa att min inspiration i freestylen har kommit tillbaka!! Den var som bortblåst januari-september i samband med Oskars ben, studenten osv. Men nu är den tillbaka med råge. Jag har två, i mina ögon superprogram som jag är sååå sugen på att göra. Oskar lämpar sig bäst svårighetsmässigt för de men jag vet inte riktigt ännu vilken hund som ska få köra programmen. Det som jag vet är att jag vill vänta med att träna in de tills vi ska tävla i större sammanhang. Jag känner inte riktigt för att göra de på en ”vanlig” freestyletävling, jag vill bara göra varje program en gång och jag vet inte varför??? Kanske just för att de betyder känslomässigt så mycket för mig.

När jag ger mig in i de flesta av mina program, i alla fall de som jag gjort med Oskar så har jag alltid fokuserat på känslor, vad programmet betyder för mig och vad jag vill förmedla. Det kanske bekostar mig på poäng i flyt, utstrålning eller dylikt. Men det är just det som sporten betyder för mig, ett utlopp, ett uttryck för mina känslor och tankar samtidigt som jag och hunden kan ha skitkul tillsammans som ett team. Jag vill inte längre tvångsmässigt fokusera på svårighetsgrader, flyt, anpassning osv. Det ska vara roligt och betyda något för oss. Om det gör att vi toppar resultatlistor och vi plockar meriter så är det otroligt roligt. Om det gör att vi förlorar massvis med ”viktiga” poäng och vi hamnar i botten vid varje start så gör inte det mig ledsen heller. Jag har utvecklats och vet vad jag vill. Visst det är inte alltid jag vill vara känslosam och kommer göra ”nonsens” program också där ingen fattar vad sjutton vi håller på med, men varför inte? Kanske är det just det som jag vill förmedla. Nonsens 😉 Drama, dans, höga svårighetsgrader, skoj, sorg. Gör det DU känner ger dig någonting och skit i allt annat