Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dags för dag 11! Denna post blir nog inte så lång då mina val av uppfödare har varit ganska så okomplicerade 😉 Svårast var nog australian shepherd om jag ska välja.

Oskar och Charlie – Guideline’s kennel

När jag skaffade dessa små guldklumpar, speciellt Oskar som kom först så var processen väldigt enkel. Jag var 12 år, kunde inget alls om vikten av att välja rätt kennel eller så och mina föräldrar, tja, de visste ännu mindre 😉 Fast vi började bra! Inga Blocket annonser eller så, utan vi gick in på Labradorklubbens hemsida! Vi klickade in oss på ”aktuella valpkullar” och letade sen upp vem som var hyfsat nära oss så vi kunde åka och hälsa på mamman. Och what’s not to like med enormt lyckliga och glada labbar haha?! Så på den vägen gick det, vi var enormt nöjda när jag väl lyckats tämja galna Oskar. Läs ”Dag 4 – din första hund” Haha rolig notis! Vi bad om den lugnaste valpen och fick den tokigaste jag ägt hittills.

När vi fick förfrågan om vi ville ha en lovande unghund som uppfödaren inte skulle behålla då det stod mellan två så fanns ingen tvekan, Charlie ville vi ha! 😀

Max – Annual´s kennel

Här var det samma princip som med Oskar. Labradorklubben och ”aktuella valpkullar”. Har faktiskt ingen som helst aning om varför vi bytte kennel, ville kanske bara prova att ha en från andra linjer eller så? Haha kommer inte alls ihåg. Otroligt, mysig, trevlig, on/off knapp och rolig hund att träna. Kanske inte den skarpaste kniven i lådan dock haha, han tar väldigt lång tid på sig att lära sig nya saker. Vi blev även frågade efter att vi skaffade Max(något eller flera år senare) om vi ville ha hans kullbror som fått någon ögonsjukdom och därför inte skulle gå i avel. Vi kände då att vi hade tillräckligt med exemplar av rasen labrador hemma. Problemen med Max allergier och hans galenskap med andra hundar under promenader blossade precis upp så det blev inte av.

Magic, Haven och Astra – Kennel Meet MyOwn

Haha Haven var såklart tvungen att sabba den perfekta bilden som vi så hårt kämpade med!

Här har jag verkligen fastnat haha! Är så fruktansvärt nöjd med samtliga av mina tre hundar och totalt kärat ner mig i rasen via dem. Innan jag skaffade aussie blev jag varnad från mer än ett håll att dessa hundar var alldeles för tuffa för mig som ”bara” haft labbar innan och jag borde köpa Border collie som är mjukare till sättet. Jag är helt trygg i mina kunskaper som hundägare och jag VILLE välkomna lite hund att ta i in i mitt hem, men såg självklart till att hitta en uppfödning som passade mig och mina behov. Även Australian Shepherd kubbens hemsida var mitt verktyg här(varför ändra ett vinnande koncept haha!).

Jag ville att mentaliteten skulle ligga som stor tyngd i första hand. Lättillgängliga, aktiva och trevliga var ett absolut krav från min sida och gärna i bekväm förpackning. Inte för små och inte för stora men ser ut som en aussie typ :-) Meriter betydde och betyder fortfarande inte jättemycket för mig. Otroligt bra att ha, där har jag ingen tvekan alls. MEN det jag själv ser, upplever och hör om föräldrarna som hundar och att jag känner en stark tillit till uppfödarens kunskaper och avelsmål med rasen är viktigare. Väldigt duktiga förare kan göra väldigt mycket med lite sämre hundar. Som att t. ex lära en impulsiv, galen och okontaktbar 40+ kilos labrador att göra piruetter på stora mässor i 5 minuters freestyleprogram *host host* hehe. Sen så kollade jag upp hälsostatistiken hos tidigare kullar/föräldrar, deras MH:n, hur deras kullar presterat tidigare osv.

Aussien ska i grunden vara en arbetande ras, så arbetsvilja och så var faktiskt det sista jag oroade mig för. Självklart att man aldrig säkert kan säga hur något blir när det handlar om avel och så, men av kenneln att döma så förväntade jag mig inget annat än gott. Och GOTT det fick jag! 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *