Idag, eller ja inatt då klockan är 01.24 är det dags att resonera lite hur min tankegångar går när det gäller renras kontra blandras.
Renras
Det har bara kommit naturligt hos mig att vilja ha en renrasig hund. Jag brydde mig såklart inte som liten flicka vilken typ av hund jag hade. Jag ville bara ha en hund. Det som gjorde att det blev en renras är väl för att jag hade mina raslexicon som liten, bläddrade maniskt i dem, hade de under kudden jag sov på och lärde mig om allas utseenden, karaktäristiska egenskaper och vilka behov de olika raserna hade. Jag fastnade för vissa mer och andra mindre. Så att skaffa en av de här raserna i boken som jag hade läst så mycket om var bara en självklarhet. Blandras fanns inte ens på kartan. Vi visste att en labrador var vacker, ståtlig och hade väldigt trevligt temperament. Det var bara att googla ”labradorkennel” och massor av alternativ kom upp. Att söka blandras hade jag aldrig någonsin ens tänkt på. Jag och familjen visste vad vi ville ha liksom. Vi kollade aldrig Blocketannonser och såg ingen anledning till att googla ”blandrasuppfödare” eller så.
Samma sak med australian shepherd köpen. Jag visste exakt vad jag sökte efter i en hund storleks, hälso- och utseendemässigt. Sen kan aussien skilja sig väldigt mycket individ till individ gällande mentaliteten men överlag så hade jag ett grepp om vad det handlade om.
Med en renras får jag veta ungefär hur det kommer blir gällande ovanstående faktorer som hälsa, exteriören, arbetsmoralen m.m
Blandras
Foto: www.dogsindepth.com
Jag har samtidigt ingenting alls emot blandraser! Jag skulle absolut kunna tänka mig en blandras i t ex räddningsadoptionssyfte om de kom från liknande typ av friska rashundar i bakgrunden. T. ex 2 retrievers, 2 vallhundar eller liknande så att jag ändå vet vad jag får ungefär. En blandras jag gillar i vuxen tillstånd skulle det vara vilken blandning som helst, men med valp skulle jag vara mer noga. Det som är synd är att de inte kan plocka championat eller tävla bruks som renraser kan nu när jag är biten av de delarna av hunderiet.
Alla hundraser är i grunden egentligen en blandning av andra raser. Haha hur många gånger har inte folk frågat vilka raser det är i mina aussies?! Även om man köper en rashund så är det heller inte helt säkert att man får det som man hoppats på. Min ena labbe Oskar är t. ex ingen bra apportör. Javisst han älskar att bära på saker, men absolut INTE till mig 😉 Min andra labbe Max HATAR vatten och kan inte ens simma typ. Är det något som brukar känneteckna labrador retriever så brukar det vara kärleken till vatten och apporteringsförmågan.
Så ja, summa summarum så gillar jag skarpt både ren- och blandras, men för att jag är jag med mina championtitlar jag vill ha, kanske föder upp någon gång i framtiden och är lite kontrollfreak så väljer jag renras 🙂
Vad föredrar ni och varför?
Imorgon snackar jag om mina hundsporter! Tjingleling!!! 😀