Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Inne på dag 3 nu! Och idag är det dags att berätta om mina hundraser. Jag tänkte visa er bilder på mina exemplar av raserna, citera deras rasbeskrivningar, berätta om varför just jag skaffade dessa raser och hur min uppfattning är om de nu när jag själv äger 3 av varje. Då kör vi! 😀

Australian Shepherd

Citerat från SKKs sida ”hundrasguiden” Länk

Användningsområde

Rasen räknas i Sverige som brukshund. En del individer är aktiva inom vallning/djurskötsel, men det stora flertalet används inom hundsporterna bruks, lydnad och agility samt som aktiva familjehundar. Dess utseende har också lett till ett ökat intresse för rasen som utställningshund. Denna utveckling inom olika områden ses av många som positiv men det har också under åren höjts åtskilliga röster som varnat för att ju längre rasen kommer från sitt ursprung som vallhund, desto större är risken att den tappar de specifika egenskaper som den utvecklats för.

Hälsa

Höftledsdysplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED) och katarakt och CEA (ögonsjukdomar) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Australian shepherd som ras har ursprungligen utvecklats för arbete som gårdshund på amerikanska gårdar. En vallhund som ska vara en hjälp i arbetet med djuren på gården men också en god kamrat och vakthund för familjen och familjens tillhörigheter. För att kunna klara både det självständiga arbetet som krävs av hunden vid djurhantering och samtidigt samarbeta med sin förare, ska den vara lättlärd, intelligent och ha en hög grad av samarbetsvilja. Utan dessa egenskaper skulle rasen vara oanvändbar som boskapshund och vallare.

Karaktär

Rasen är en intelligent arbetshund med utpräglade vall- och vaktinstinkter. Den skall vara en trogen kamrat och ha uthållighet att arbeta hela dagar. Rasen skall ha ett jämnt humör, vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad vid första mötet med obekanta.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 51–58 cm och för tikar 46–53 cm. Rasen är välbalanserad, något längre än hög och av medelstorlek. Färgerna är många och färgteckningen mycket individuell. Färger som förekommer är blue merle, svart, red merle, röd, alla med eller utan vita tecken eller tan-tecken. Rasen är uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig. Alla former av överdrifter i storlek, grovlek, päls med mera är felaktigt enligt rasstandarden. Medfödd stubbsvans förekommer.

Pälsvård

Rasen ska ha en funktionell päls, utan överdrifter. En korrekt pälsad australian shepherd kräver ingen omfattande pälsvård. Regelbunden genomkamning, lite intensivare i fällningsperioderna bör räcka för att hålla den fri från tovor. Vissa individer har mer päls än andra, eller av en mjukare kvalitet, och dessa kan behöva mer pälsvård för att inte få tovor och bli av med överflödig underull.

Varför jag valde australian shepherd

Jo som jag skrev i gårdagens inlägg så var jag inne på rasbyte efter att ha tävlat freestyle och lydnad en hel del med Oskar. Jag kände att jag var redo för mer! Arbetsmässigt så saknar jag absolut ingenting i labbarna. De är MINST lika likvärdiga som aussies och skulle få jobba hela dagarna om de fick. Jag kände dock att jag ville ta träningen på en ny nivå och då kände jag att labbarnas fysik inte var tillräcklig. Agility, häftigare tricks i freestylen och rapport ville jag börja träna och tävla i och då föll den stora utställningslabradoren ganska fort bort om jag ville ha någon chans. Något mindre, smidigare, friskare, snabbare och strået vassare var vad jag sökte efter. Gärna något mindre sociala än labbarna också. Jag ville känna att min hund gillar mig mer än någon annan, mer teamkänsla och hellre väljer mig än att som labbarna nästan explodera och typ få en hjärtinfarkt av lycka. Det ska vara trevligt att hälsa på folk, men inte mer än så hehe. Inga extrema överdrifter.

Varför det blev just australian shepherd är för att jag har haft ögonen på dem ett bra tag. Eftersom jag har labbar sedan innan så sökte jag en hund som var lite liknande i sättet, men inte så besatt av att nosa varje millimeter av marken. Klara alla väder och inte vara ”fin i kanten”. Jag ville ha en tuff, nyfiken och mycket tålig ras som flyger genom skogen lite som små Bulldozers haha 😉  De verkade sociala, arbetsglada, vilda och fulla av energi. Precis som jag vill ha dem. Ofta liknar man aussien med små fyrbenta clowner haha! Sen är det såklart oundvikligt att missa deras alla häftiga färg/ögon/svanskombinationer. Det finns ingen australian shepherd som är utseendemässigt identisk med en annan. Jag ville inte heller känna mig ”tvungen” att valla får så bc:n föll snabbt bort.

Min uppfattning om rasen som ägare

Innan jag skaffade aussie blev jag varnad från mer än ett håll att dessa hundar var alldeles för tuffa för mig som ”bara” haft labbar innan och jag borde köpa Border collie som är mjukare till sättet. Jag lät mig absolut inte kyla ner mina känslor mot rasen. Jag är helt trygg i mina kunskaper som hundägare och jag VILLE välkomna lite hund att ta i in i mitt hem. Men jag såg till att hitta en uppfödning som passade mig och mina behov. Jag ville att mentaliteten skulle ligga som stor tyngd i första hand, sociala och trevliga var ett krav från min sida och gärna i bekväm förpackning. Inte för små och inte för stora men ser ut som en aussie typ 🙂 Efterhand nu när jag har 3 stycken så kan jag säga att min första OCH min andra hund Oskar och Max som är labradorer har varit mycket mycket svårare hundar att uppfostra och få att fungera bra i vardagssituationer än alla mina aussies tillsammans.

Det kanske är för att de generellt är mer samarbetsvilliga och lyhörda hundar? Det vet jag inte, men jag utgår bara ifrån mina egna erfarenheter. För mig har det varit så att aussies är självständiga och tar gärna egna beslut, MEN när din aussie väl klurat ut att du är den största resursen och vägen till allt det roliga och goda i livet så lyssnar de till minsta lilla vink och fotsteg du tar.

Rasbeskrivningen beskrev dem som att de kan vara reserverade vid första mötet och att de är utpräglade vall- och vakthundar. Ingen av mina vaktar något eller någon över huvud taget. Det enda de gör är att de skäller när någon knackar eller närmar sig ytterdörren, men det gör även labbarna 😉 När dörren väl öppnas så finns risken att besökarna kan bli pussade till döds eller får en rejäl fläskläpp av deras hoppande. Samma skallprocedur uppkommer om de ser någon de känner igen eller vill hälsa på utomhus. Alla mina tre skulle kunna byta ägare utan att blinka. De har inga reservationer mot att en främling skulle ta dem och gå iväg(finns inte på min karta att NÅGONSIN lämna dem, ens för en sekund utom synhåll). Magic är väldigt verbal och pratar gärna med alla han hälsar på. Haven är antingen väldigt artig och sansad ELLER flyger upp rakt och nästan ger blåtiror på personen i fråga(se bild nedan när Haven hälsar på sin uppfödare). 😉 Astra är ofta väldigt cool, artig och bryr sig inte speciellt om att hälsa eller så är alternativet att ge pusskalas, hoppa och tigga godis. Har hon träffat någon mer än en gång så brukar hon bli GALEN av lycka. Gapskäller, piper, hoppar och har sig 🙂 Alla tre funkar perfekt tillsammans och med labbarna. Gruff, bråk, kraftmätningar och rangroller har jag aldrig skådat på mina 12 år som hundägare.

Pälsmässigt så älskar jag deras päls! Ganska mjuk(väldigt gosvänlig) och fäller av sig rejält 2 ggr om året, annars knappt alls. Fast det bästa är nog att den är så smutsavstötande! De kan bokstavligen bada i lera, komma hem med mer svarta än vita ben(alla mina har vita tassar, Haven och Astra helvita framben) för att efter några minuter vara kritvita igen. Inga tovor eller missfärgningar alls. Duschar dem gör jag kanske 2ggr/år och borstar bara när de fäller som värst för att påskynda det lite.

Arbetsmässigt så kan jag inte vara mer nöjd! Resultaten får tala för de själva och intresserade kan besöka vår Youtubekanal http://www.youtube.com/sussikaja . De utstrålar verkligen humor, glädje och vilja när vi tränar och tävlar. Belöningsmässigt behöver jag aldrig spendera mycket pengar på att hitta något som passar. Torrfoderkulor(som de nästan biter av mig fingrarna för) är mina hundars belöning i nästintill alla lägen och leksaksmässigt så tar de vad som helst. Boll, koppel, repleksak eller bara någon plastbit funkar bra 🙂 Av/på-knapp har de också och grejar lugna dagar utan träning utan några som helst problem.

Haven är alltid redo

Denna rasen har verkligen kommit mig otroligt nära hjärtat! Alla mina 3 är helt olika från varandra men ändå så himla fina på alla sätt och vis. Det är självklart så att det finns två sidor av samma mynt och sån uppfattning som jag har kan såklart många andra inte ha och jag vet att rasen är som så att det kan skilja sig väldigt mycket från individ till individ på hur de är. Men jag är iallafall fruktansvärt nöjd, så ofantligt tacksam över ”min” uppfödare(alla 3 kommer från samma kennel) som grejat såna här småstjärnor. Jag känner verkligen att jag har hittat min ras i de här mångsidiga hundarna.

Labrador Retriever

Citerat från SKKs sida ”hundrasguiden” Länk

 

Användningsområde

Labradoren är en jakthund som arbetar efter skott och används för att apportera fågel och småvilt. Den meriteras på jaktprov och utställning. Egenskaperna, vilka behövs för att bli en duglig apportör, bland annat samarbetsvilja, dresserbarhet och arbetslust gör att den kan användas till nästan allt. Många meriterar sin hund på viltspår och använder den som eftersökshund. Den används också som ledar-, service- och narkotikahund och inte minst som familjehund. Även om rasen inte är en brukshund är det många som tränar och tävlar inom bruksgrenarna och i lydnad.

Hälsa

Det är en relativt frisk ras. De problemområden som bör belysas är höfter (HD), armbågar (ED), ögon, fetma och hältor. För ögonsjukdomen PRA finns nu ett DNA-test där resultatet registreras av Svenska Kennelklubben. Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.

Egenskaper / Mentalitet

En labrador ska vara social, glad, snäll samt vänlig och spontan i kontakten med andra hundar och människor. Den är intelligent och följsam och har en stark vilja att vara till lags och är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare. Den vill gärna bära på olika saker. Labradoren behöver rätt mycket motion, men framför allt behöver den aktiveras och få meningsfulla uppgifter. Det kan vara att apportera på jakt, apportera dummies, personsöka, viltspåra, träna lydnad eller till exempel söka kantareller i skogen. Det viktiga är att den får använda huvudet.

Storlek och utseende

Rasen är starkt byggd, kompakt och mycket rörlig, med bred skalle, bred och djup bröstkorg och brett och starkt ländparti och starka bakben. Mankhöjd för hanar är ca 56–57 cm och tikar ca 55–56 cm. Pälsen skall vara kort och tät utan vågor eller fransar och kännas jämförelsevis hård vid beröring, samt ha vattenavvisande underull. Svansen ska vara mycket tjock vid ansättningen och smalna gradvis mot spetsen. Färgen är enfärgat svart, gul eller leverbrun. Gult får variera från ljust gräddfärgat till rävrött. Vit fläck på bröstet kan förekomma.

Pälsvård

Rasen är lättskött och har en smutsavvisande päls. Under fällningsperioderna kan man lämpligen borsta sin labrador med till exempel en borste med gummipiggar. Vid behov badas hunden med eller utan schampo. Ska man ställa ut sin labrador kan man inför utställning runda av de yttersta håren på svansen. Bad med schampo strax innan utställning bör undvikas.

Varför jag valde labrador retriever

Orsaken bakom att det var en labbe som flyttade hem till oss som första hund var främst att vi alla gillade labradorens utseende, vänliga lynne, det skulle vara en bra nybörjarhund och mina föräldrar ville gärna ha en om de fick välja 😉 Jag och familjen har alltid haft en extra stark kärlek till just de gula exemplaren av rasen så vi har inte 3 gula av en slump. Vi gillar färgskiftningarna i de gula varianterna och de fina mörka ögonen mot det ljusa. Nu i efterhand kan jag tänka mig vilken färg som helst MEN om jag får välja hihi hamnar gula först, bruna tvåa och svarta sist eftersom de är så vanliga. Att det blev utställningslabrador finns det ingen orsak bakom. Vi hade inte mycket kunskap om hundar alls då och ännu mindre om att labbar kom i olika storlekar. Samma sak med val av kennel, vi såg att en uppfödare relativt nära oss hade valpar på Labradorklubbens valphänvisningssida. Det var inte mer komplicerat än så på den tiden 😛

Min uppfattning om rasen som ägare

Jag uppfattar rasen självklart som väldigt glad och dumsnäll, men även MYCKET impulsiv vilket har varit det svåraste för mig med deras uppfostran. Ser Oskar eller Max något de vill ha eller nån att hälsa på så gör de det. Då spelar det ingen som helst roll vilken muta jag besitter eller hur upprörd jag är. Undantaget är ängeln Charlie, mjukare och mer samarbetsvillig hund får man leta länge efter. Labradorerna är även helt oberörda av ljud och miljöer. Jag visste inte något alls om att man skulle social- eller miljöträna en hund när jag fick dem som barn. Det spelade ingen som helst roll. Du kan spränga en bomb eller göra vad f*n som helst, de rör inte ett öra ens. Någon form av vakt existerar såklart inte det heller. Det har aussiesarna fort lärt sig och sett till att utnyttja. Haven är en riktig tjuv, och ska ALLTID sno stackars  Oskars märgben som inte säger ett knyst utan ligger bara kvar där som inget hänt.

Det är så häftigt att se hundar jobba med det de är skapta för och jag föll pladask för jaktträningen, speciellt med Charlie som är en riktig naturbegåvning. Han verkligen älskade varje liten del av det och var riktigt duktig, men vi han aldrig komma så långt när sjukdomarna kickade in just i tid med att jag fick mitt körkort och skulle sätta igång. Så på den fronten kan jag inte yttra mig så himla mycket.

Arbetsmässigt så är labbarna helt outstanding! Fantastiskt ROLIGA hundar att jobba med! De tröttnar aldrig, ofta är röstbekräftelse mer än tillräckligt för att göra mina labbar översvallande lyckliga och en sån utåtriktad ren glädje som dem och en del andra fågelhundsraser visar på plan, det finner jag inte ens i aussies hur roligt de än tycker att det är.  Denna typen av hundar strålar och showar verkligen på plan! Och finns det något jag saknar med mina guldår som labradortävlande förare så är det just det.

Labradorer är ganska enkelspåriga hundar. Antingen så är de med dig eller så är de inte det. Aussies kan ofta ha fler järn i elden samtidigt, på både gott och ont. När jag tävlat med labbarna så var de allt som oftast i dofternas underbara värld utanför plan och att lyfta deras nos från marken var INTE lätt kan jag säga(inomhustävlingar for the win haha!). Men så fort vi tog första steget in på plan fanns det INGET som kunde störa dem i sitt arbete med mig. Inga ljud, löptikar, lukter, människor eller andra frestelser. Så fort vi tog steget utanför plan så sjönk nosen ner som ett ankare igen 😉

Pälsmässigt så fäller labbarna som s*tan. De fäller två gånger om året, januari-juni och juli-december haha! 😛 Och det är inte lätta flygiga strån som på aussies, utan små nålar som t.om kan gå genom strumpor och fastna som stickor i fötterna! Annars så kräver pälsen minimalt med skötsel, är vattenavstötande och jag har aldrig märkt att en labbe fryser om vintrarna heller.

Deras enda egentliga nackdel och största anledningen till att jag hade svårt att hoppa tillbaka på labbetåget när det var dags för nästa hund efter Magic, är alla dessa hälsoproblem som hemsöker oss. Räknar upp det vi hittills fått erfara nedan:

• Oskar – LBP på armbågarna. Röntgad med HD D först och sedan HD B vid omröntgen. Mysko är bara förnamnet. Det som dock har påverkat honom mest och satt honom i pension är artrosen i ena hasen.
• Max – Allergier som yttrat sig i öroninflammationer, såriga tassar, oräkneligt många fukteksem, svullnader i ansiktet och många brutna klokapslar genom åren. Nu har vi dock allt fått ordning på det allra mesta.
• Charlie – Idiomatiska epilepsianfall, förmodad autoimmun sjukdom och/eller addisons, ständigt återkommande öroninflammationer, Spondylos L7S1

Hehe tragiskt men sant, alla på Ultuna känner oss mer än väl 😛

Så ja det är min egna kringelikrokiga väg i labradorernas förlovade värld. Vid nästa inköp av en ny glädjespridare i framtiden vill jag vara nitiskt noggrann på att labben kommer från så friska linjer som möjligt även om man såklart aldrig kan vara helt säker. Det kan jag ju inte med mina aussies heller. Vad som helst kan hända när som helst så jag är glad och tackar alla högre makter för varje dag då alla hundarna mår bra. En annan ändring vid nästa labbis skulle också vara att jag kanske söker en annan typ då jag gärna skulle hårdsatsa på jakten med den eftersom det är så jädrans häftigt och roligt att träna. Något lättare i stil med Dual Purpose varianten eller jaktlabben. Denna rasen är verkligen alldeles speciell och kommer alltid att hysa en egen oersättlig plats i mitt hjärta. Det ska alltid i någon form finnas minst en labrador i mitt liv(gärna en gul sådan hihi).