Dag 7 – Hundsport

Ojojoj dagens tema är hundsport! Detta lär bli ett ordentligt inlägg då jag bara inte kan få nog 😉 Den största orsaken till att jag skaffade aussie och labben är just för att de är alldeles förträffliga allroundhundar för en person som mig som bara älskar att gå ut på outforskade marker inom hunderiet 😀 Vi gör som så att jag kort redovisar varje sport vi sysslar med nedan och sen berättar vad jag tycker om den och hur jag fastnade för den.

Vi börjar med moderskeppet!

Freestyle

Freestyle är en publiksport. Såväl ekipagets skicklighet som förmåga att fånga åskådarnas intresse är därför av vikt. I freestyle finns två tävlingsgrenar: freestyle och heelwork to music (HtM). I Freestyleklassen väljer man fritt rörelser medan HtMklassen har tio fasta fotpositioner.

I Freestyle utför föraren tillsammans med sin hund ett fritt utformat lydnadsprogram till musik. I programmet bedöms i tre kategorier: Precision och samarbete, Innehåll, och Tolkning av musik. Stor vikt läggs i bedömningen av valet av rörelser i förhållande till hund och hur programmet har anpassats till det valda musiken. Hundens och förarens rörelser ska tillsammans bilda en tilltalande helhet.

Då programmet utformas helt av föraren och rörelserna väljs helt fritt, kan olika program se mycket olika ut. En freestylehund lär sig ofta väldigt många olika moment och lär sig dessutom att arbeta uppmärksamt genom ett helt program och att följa förarens minsta vink för att få rörelserna rätt till musiken.

Ytterligare en dimension i hundträningen när man tävlar i den här sporten är koreografin. Här ingår en hel del planering; val av musik, att skapa en kedja av rörelser anpassade den valda musiken, kläder, eventuell rekvisita och hur man ska röra sig över tävlingsplanen. Ibland väljs ett tema som illustrerar något som till exempel en person, en händelse eller en historia.
HavenRekvisita
Vi tävlar i freestyle främst eftersom jag kan få någon form av utlopp för allt det jag älskar mest: musik, att vara kreativ och att träna hund. Det som jag bara älskar med denna sport är att man kan anpassa programmen efter individen. Jag får byta program och kombinationer så mycket jag vill när jag tröttnar på att nöta på samma sak eller om någonting inte passar. Det är helt underbart då jag älskar variation i allt jag tar mig an i livet och byter program ganska ofta. Det finns många som kör på sina program under väldigt långa perioder, utvecklar samma låt i högre klasser och det går precis lika bra det!
Det som är lite svårt med freestyle är att det inte finns någon ram som talar om ”exakt så här ska det se ut för att vi ska få såhär höga poäng” som i tävlingslydnaden, utan här står föraren för allt som visas upp på plan. Att det är en mer personlig bedömningssport kan även göra att poängen ibland kan bli lite ojämna.
Detta är verkligen en sport för alla! Trickset är ”bara” att verkligen anpassa och bygga ditt program kring just din hund. När du tävlar med ett program så ska det inte gå att göra exakt samma koreografi till en rad med olika låtar. Ett väldigt bra exempel är förra årets freestyle-VM då en Newfoundland VANN och en aussie kom 2:a! Säg vilken annan sport där det kan se ut så i resultatlistorna på världsmästerskap? 😉

Tävlingslydnad

lydnad skall hunden läras att utföra ett flertal olika moment både nära föraren och på avstånd. Hunden skall kunna hämta föremål och hoppa över hinder. Momenten sker både med och utan koppel. Viktigt i lydnad är samarbetet mellan förare och hund.

Lydnad är någonting viktigt för hunden och dess möjlighet till frihet och utveckling. Lydnad finns i olika former både som vardagslydnad och tävlingslydnad inom flera grenar. Ekipage som gillar lydnad gillar utmaningar och att få se sin förmåga prövas i hur långt de kan nå.

Ett bra lydnadsekipage har ofta en fin och förtroendefull relation. En person som håller på med lydnad gillar nog ofta klurigheter och blir duktig på att träna detaljer och lösa svårigheter. Belöningen blir ofta en harmonisk och nöjd hund som fått använd sitt huvud till problemlösning.

Tävlingslydnaden är den allra första sporten jag började att träna med mina hundar. Alla hundarna har tävlat i det förutom Astra som inte har alla moment klara ännu. Min relation till lydnaden kan beskrivas lite som hatkärlek och är bäst i lagom doser för mig som gillar större frihet i mina sporter.

Lydnaden kan jag beskriva att den har det som t. ex freestyle saknar och vice versa. Lydnaden är lättare på det sättet att momenten har ett visst sätt det ska utföras på för att få vissa antal poäng. Du har din ”koreografi” färdig till skillnad från freestylen där varje enskild förare står för vad som visas upp på plan på gott och ont. Det som freestylen har som lydnaden saknar är att den har all variation i världen för att det verkligen ska passa alla raser och deras naturliga tempo, behov av pepp med röst och längd på programmet. Båda är former av ett lydnadsprogram men ändå motpoler och det älskar jag!

När jag tröttnar på att koreografera, inget passar till musiken eller har slut på fantasi så kan jag gå och träna lydnaden där jag redan har förskrivna målbilder och bara kan peta i detaljer, länkar och helheter uti det oändliga. Samma sak åt det andra hållet också när jag sliter håret av mig om t ex Magic inte skiftar rätt i fjärren eller inte hittar rutan. Då kan jag träna freestyle där jag själv bestämmer om vi ska ha fjärr eller ruta haha!

Agility

Här handlar det om att hund och förare på kortast tid och utan fel eller vägringar ska ta sig igenom en hinderbana. Agility är roligt för alla, och när det är som bäst är det också en uppvisning i avancerat samarbete. Agility är en modern och publikfriande tävlingsform. Det går fort mellan slalompinnar, på gungbrädor, genom tunnlar och över hinder. Träningen handlar här om att balansera explosivitet, fart och precision. En del moment, exempelvis kontaktfältshinder och slalom tar tid att träna. Dessutom behöver föraren erövra kunskaper kring handling (hur man styr hunden). Man behöver lägga ned mycket tid på att träna med sin hund innan man kan börja tävla.

Agility tycker jag verkligen är fantastiskt roligt!!! Magic är min första tävlingshund i denna gren, men tanken är att Haven och framförallt Astra ska bli seriösa agilityhundar. Detta är en väldigt färsk gren för mig och jag älskar att bara suga åt mig träningstips, nya handlingsmanövrar och kombinationer uti i det oändliga! Har du en hund som älskar sporten så blir agility ALDRIG tråkigt. Den har precisionen som lydnaden(det krävs felfritt lopp och topplaceringar för pinne) men samtidigt freestylens frihet där du får tjoa, skrika, hurra och visa hela vägen. Älskar det! Just nu går jag och Magic kurs för Nadine Rinderud och Susan Garretts onlinekurser ”Handling 360” som jag väntat på väldigt länge! Sporten känns som ett oändligt hav av möjligheter.

Det tråkiga är att inte alla raser har samma chans att vinna höjd och snabbhetsmässigt och med 3 storleksklasser. Det finns såklart undantag på riktigt duktiga handlers och hundar men i regel är det vallhunds- och smidiga fågelhundstyper som regerar. Agility är även en ganska riskfylld sport olycksmässigt och tar mycket på hundar vilket man får ha i åtanke.

Spår

Spår ingår som specialmoment inom Svenska Brukshundklubbens bruksprov. I spår ska hunden följa en markbunden vittring av en människa. Inom bruksprov spår finns det fyra klasser som man tävlar i, appell-, lägre-, högre- och elitklass. I elitklassen tävlar man för att få certifikat. När man har tre certifikat blir hunden spårhundschampion. Går det riktigt bra finns chans att tävla i SM.

Lydnadsmomentet är obligatoriskt i bruksprov, alla ekipage måste genomföra det. På den lägsta nivån, appellklass, genomför ekipaget grundläggande lydnadsmoment såsom att gå fot, gå före, inkallning, apportering, hopp och platsliggande. För varje klass ökar svårighetsgraden. Momenten sker både med och utan koppel.

1393347_10151615322141863_1657982757_n

Spår är även det något nytt för mig jag precis börjat med. Tanken är att Astra ska bli bruks och agilityhund så det är med henne jag har skapat mig mest erfarenhet. Jag blir alltid lika fascinerad av hundens fantastiska luktsinne och älskar att träna spår när vi väl spårar.

Att lägga spår och träna detta helt helt själv måste nog vara bland det absolut tråkigaste som finns att göra med hund för mig. Tränar vi i grupp så är det alltid mysigt att snacka lite strunt, träna en annan hund medan man väntar och fika. Men att åka ut ensam i skogen som jag även tycker är lite läskigt, och gå dessa sträckor och sen vänta själv är inte roligt för mig. Så det är lite omständligt att träna. Jag behöver bil, spårsele, lina, markeringar, föremål, mobilens gps(ja jag har URUSELT lokalsinne i skogen 😉 ) och belöning. Jag brukar alltid glömma något haha 😛 MEN som sagt när vi väl spårar som Astra fullkomligt älskar att göra så går jag ständigt med ett leende på läpparna 🙂

Jag gillar även kombinationen av lydnad och budföring/uppletande som bruksproven erbjuder.

Alla hundar som är registrerade i SKK kan tävla bruksspår, alltså inga blandraser tyvärr 🙁

Rapport

Rapport ingår som ett specialmoment inom Svenska Brukshundklubbens bruksprov. I rapport ska hunden springa mellan två stationer så snabbt som möjligt. Att träna rapport är något man gör tillsammans med andra människor och träningsgänget blir som en liten familj. En bra förutsättning är att hunden skall vara självständig så den törs springa ifrån sin förare men ändå målmedveten så att den inte springer vind för våg i skogen. Den skall också vara välbyggd så att den kan och orkar springa långa sträckor i kuperad terräng.

Lydnadsmomentet är obligatoriskt i bruksprov, alla ekipage måste genomföra det. På den lägsta nivån, appellklass, genomför ekipaget grundläggande lydnadsmoment såsom att gå fot, gå före, inkallning, apportering, hopp och platsliggande. För varje klass ökar svårighetsgraden. Momenten sker både med och utan koppel.

Rapporten är min absoluta favoritgren i brukset! Det är svindlande häftigt att se dem självständigt flyga och jobba sig fram på egen tass igenom skogen mellan stationerna. Det går fort att träna och man måste vara minst två så jag är aldrig ensam förutom när jag precis skickat hunden. Men det är ok för då brukar jag bara surfa lite på mobilen, lyssna på nån låt eller kontakta mottagaren medan jag åter väntar in hunden igen. Magic och Haven som tränar detta bokstavligen älskar det och jobbar väldigt väldigt koncentratet och målmedvetet hela tiden.

Det svåra med rapporten är också just skicken. Jag tycker att det är lite läskigt att låta dem springa helt själv genom skogen. I appellen är enkelvägen 500 m(de ska fram och tillbaka så det blir sammanlagt 1 km) men i de högre klasserna handlar det om flera km. Då blir matte lite mammig och överbeskyddande 😉 Så planen är att flytta upp Haven till lägre och därifrån fortsätta med spåret då varken min kunskapsnivå eller mitt mod att lämna honom på egen tass så galet långa sträckor inte är tillräckligt.

I princip alla hundar kan vara med och träna, men de allra minsta hundarna har svårt att hänga med om terrängen är för snårig och svårtillgänglig vilket gör att det inte lämpar sig för alla att tävla i.

Rallylydnad

Genom glädje, kommunikation och samarbete ska hund och förare ta sig igenom en rallylydnadsbana. Rally i namnet betyder inte att det ska gå fort utan att hunden ”kör” en bana enligt ”kartläsarens”, förarens, anvisningar. Anvisningarna finns på skyltar med ca 3-5 meters avstånd som både visar vägen och vad som ska genomföras.

De 12-20 momenten är ofta delar ur traditionell lydnad. I högre klasser förekommer även andra moment som till exempel att snurra vid sidan. Banorna ser olika ut varje gång.

I nybörjarklassen är hunden kopplad hela tiden, vilket gör detta till en bra gren att börja tävla i. I högre tävlingsklasser ska hunden vara okopplad genom hela banan samtidigt som det blir sammansatta moment. I stort sett ska alla moment kunna genomföras på båda sidorna om föraren.

Rallylydnad är verkligen jättekul och något jag fått upp ögonen för med min yngsta Astra som har fixat första titeln nyligen och bara sprätter av lycka när vi tränar! Det är verkligen en sport för alla hundar och förare. Du får berömma, uppmuntra och visa hur mycket du vill MEN inte röra hunden. Då är det disk som gäller. Suveränt för mig och tävlingsovana Astra att få vara i en tävlingsmiljö, prestera officiella resultat OCH få mycket stöd från mig som förare. En väldigt fin mjukstart inför hårdare tävlingslydnaden. Jag gillar variationen i att alla banor är olika i rallyn. Skyltarna som finns enligt regelboken i varje klass vet man såklart, men aldrig hur banorna och momenten är utformade på tävling. Sånt skulle jag mer än gärna sett mer av på lydnadstävlingar! 😀 Jag gillar också den stora mixen av skyltar lite som en blandning av lydnad och freestyle, skyltmässigt.

Riktigt roligt som sagt! Här vill jag plocka alla titlar med Astra och Magic! 😀

Utställning

Utställning

Alla hundraser har avlats fram för en viss uppgift, till exempel vallning av boskap eller olika typer av jakt. Rasstandarden slår fast hur en hund ska se ut för att på bästa sätt kunna utföra uppgifterna.

Hundutställning för rashundar där en domare gör en exteriörbedömning utifrån hur väl hundarna överensstämmer mot aktuell rasstandard. Hanhundar och tikar i samma ras bedöms var för sig och vinnarna ställs sedan mot varandra. Dessa två utnämns sedan till ”bästa hund i rasen” (BIR) och ”bäst i motsatt kön” (BIM).

Den hund som blivit bäst i rasen går vidare till final med tävlan om ”bäst i gruppen” (BIG) och ”best in show” (BIS). Dessa finaltävlingar är inofficiella, men den som anmäler sin hund till utställning förbinder sig att delta i dem om hunden går vidare dit.

Det grundläggande syftet med hundutställningar är avelsutvärdering.

uppställd

Jag har aldrig riktigt fallit för detta med hundutställning då mina labbar aldrig har gått bra de gånger vi ställt. Magic och Haven har dock visat sig vara fina exemplar av rasen så på den fronten kan jag säga mig fått lite mersmak 😉 Dock i små mängder ett par ggr/år då jag vill prioritera allt annat roligt! 😀 Det är säkert otroligt kul om man har en riktig snygging till hund som de flesta domarna bara dreglar efter kan jag bara tänka mig 😉 Jag gillar även det lugnet jag känner på utställningar. Min prestationsångest existerar inte där alls.

Det tråkiga i utställning är att jag inte kan påverka resultatet så himla mycket med träning förutom att springa och ställa så gott jag kan. Har man en hund som inte är snygg enligt rasstandarden så har man. I de andra sporterna kan jag alltid träna mer och på så sätt uppnå mina mål. Att köra många timmar och mil efter att ha betalat en ganska dyr anmälningssumma(i mina ögon) är inte så mycket värt det när jag inte kan påverka resultatet i större utsträckning som i våra andra grenar. Om domaren inte tycker att min hund är Excellent kvalité är det tack och hej på 3 minuter. Då blir vi inte ens konkurrensbedömda. Har vi t ex ett intränat fantastiskt fritt följ så har vi höga poäng i det i lydnaden, oavsett domare 😉 Oundvikligt tråkigt är också de extrema exemplaren av vissa raser som blivit osunda i kroppen genom premiering på utställning.

Viltspår

20532-661828172808446

Viltspår är ett spår som är anlagt av en människa. Man använder sig av en skank (ben) från ett djur, ofta klövvilt, som man släpar efter sig i spåret. Man skvätter även ut blod, vanligen nötblod. Viltspår består således av tre olika vittringar; människa, blod och skank.

Viltspår går man som aktivering för nöjets skull eller för att på prov få hundens lämplighet bedömd. Man kan även lägga viltspår för att träna hunden till att bli en eftersökshund.

Viltspår är något som jag tränat lite grann i hobbysyfte med Charlie och Magic tidigare. Viltspåret är jag nog beredd att säga är snäppet roligare än bruksspår då det känns lite mer ”som på riktigt”. Vi går ut i spåret för att hitta det här djuret som är skadat. Älskar den stolta hållningen hunden får när det travar till bilen på med sitt nyfunna byte i munnen 🙂 Det är definitivt något jag kan tänka mig att testa starta något prov i. För att viltspåra behövs en klöv, blod, markeringar, sele och lina.

Vallning

En vallhund är en ovärderlig hjälp för den som dagligen arbetar med flockar av får och nötkreatur. Det är därför viktigt att ta tillvara och utveckla egenskaper hos vallhundar. Vallhundsprov är i första hand ett arbetsprov, men det arrangeras även tävlingar i vallning.

På denna fronten är jag verkligen grönare än grönast och har bara varit bland fåren med mina hundar en handfull ggr. Både Haven och Astra tände direkt och visar väldigt stort intresse. Detta är definitivt något jag skulle utveckla om jag hade nära till får och någon kunnig att hjälpa mig med vad sjutton vi håller på med hahaha XD

Så haha det är dessa ”fåtal” hundsporter jag tränar, tävlar och främst utvecklas inom när andan faller in! Det är många och mycket men jag tränar såklart inte ALLT hela veckorna, utan det blir olika grenar i perioder och jag ser inga problem för mina hundar att separera grenarna. De känner fort igen situationerna och vet vad vi ska göra så jag älskar att träna allround med mina allroundhundar!!! 😀 Det spelar ingen roll för dem vad dem gör, bara att dem gör något och att vi har väldigt roligt tillsammans när vi gör det! 😀

1 kommentar på “Dag 7 – Hundsport”

  1. Väldigt intressant o läsa 😀

    Jag har en fråga gällande rapport, ja har kört lite med Olle, just nu ser han ju den han ska till, men ja tänkte när man utvecklar de när han inte ser personen, hur vet han vart han ska? hur ska ja som tränar lära honom vart han ska?
    För han har bra sug nu till personen han ska till o han älskar de, så de e något ja vill jobba vidare på men e så GRÖN man kan bli på den grenen 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *