Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Jag har faktiskt knappt haft andra husdjur i mitt liv innan hundarna, så detta blir för en gångs skull ett ganska så kort inlägg 😉 Min mamma kan inte andas runt kaniner och flera av syskonen är väldigt påverkade av katter. MEN undulater har jag minsann lyckats lura på familjen innan hundarna tågade in i mitt liv!

Nu är det så att jag inte har några bilder inskannade i datorn på mina, men jag gjorde en snabb liten Google sökning på såna som var väldigt lika mina. Vi hade tre stycken. Putte och honorna Jane och Paulie. Könen har vi lärt oss identifieras av färgen ovanför näbben.  Hanar är blåaktiga och honor beige/bruna. Såhär såg de 3 vi hade ut ungefär:

 Putte

Vi hade en hane liknande den ovan som vi kallade för Putte. Han var en väldigt aktiv liten fågel som skrek som s*tan som bara undulater kan haha och försökte ständigt uppvakta och bli nobbad av vår hona. När vi släppte honom ur buren för lösa flygturer i vissa rum då och då så kunde det hända att han landade på axeln ibland. Vi lärde honom även att hoppa upp på handen för att bli utsläppt ur buren.

Jane

Den första honan vi hade var identisk denna gröna ovan och henne döpte vi till Jane. Jane var en liten bitch ganska ofta och ville inte låta sig tämjas 😉 Sträckte du in handen så bet hon dig utan tvekan hur försiktig du än var. När hon flög fritt i rummet så ville hon heller inte vara i närheten.

Efter något år eller så, jag kommer inte riktigt ihåg då jag var ganska liten så kom familjen på att skaffa en liten anslutande holk till buren. Då fattade hon ganska snabbt tycke för Putte och efter ett tag dök små ägg upp i holken. Vi var så förvånade och glada allesammans och började läsa på ordentligt hur sånt här går till med fågelungar och så. Tragiskt nog blev det aldrig några ungar. Jane knuffade ut de ägg hon hade lagt så de gick sönder i burgolvet och sen fastnade ett ägg i hennes mage som ledde till att hon avled. Jag minns hur förtvivlat ledsen jag var och hur min mamma ringde till djursjukhuset för hjälp när vi såg att hon var dålig. Det enda vi fick veta var att de inte hade någon som kunde hjälpa oss så de hade inget val. Så himla ledsamt det var att känna sig så hjälplös 🙁

Paulie

Ett tag efter Janes bortgång skaffade vi en till hona. Vi döpte henne till Paulie. Hon var ganska lik Putte, fast ljusare i det blåa och mildare i temperamentet än Jane var. Hon gjorde inte heller så mycket väsen av sig. Vi ägde inte undulaterna så väldigt länge efter det då Oskar kom intågande och familjen kände att det skulle bli lite för mycket med undulaterna och en stor hund, som vi inte alls visste massor om hur man skulle sköta. Så undulaterna såldes och fokuset skulle ligga på Oskar.

Nu i efterhand skulle jag faktiskt kunna tänka mig att ha fågel igen, men inte stora papegojor då intresset absolut inte är av betydande form. Tror nog inte undulater skulle vara på toppen av min lista heller. De är väldigt vackra, trevliga och så, men jag har så svårt för deras ”kvitter”. För mig var det inte så roligt att vakna 4-5 varje morgon av två fåglar som gallskrek haha 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *