Dag 18 – Tik eller hane?

Väldigt tydlig könsprägel på mina aussies

Väldigt svår fråga faktiskt! 😛 Nu har ju jag äran att äga både hane och tik men samtidigt vet inte jag om jag har tillräcklig livserfarenhet med tik för att kunna ”dra dem lite över ett strå” över hur de generellt sett är då jag bara har 1 tik som är blott 15 månader 😉 Då kan jag inte säkerligen säga att ”en tik är såhär” eftersom jag inte vet om det är tikegenskaper Astra visar mig, eller bara individen ”Astra-egenskaper” som jag upplever. Hanarna är lättare att generalisera, jag har ju 5 st från olika raser och åldrar med liknande sätt och ovanor 😉

Jag gör som så att jag skriver hur jag upplever mina hanar och tikar, väger för och nackdelar samt förklarar varför jag hoppade över till tik som min senaste hund.

Hane

Jag älskar hanar! Vi har alltid haft hanar, det har bara varit så. Fördelen och anledningen till att vi skaffade hane var att vi var förstagångshundägare och kände att detta med att vara hundägare var tillräckligt nytt och mycket att tänka på. Vi ville inte oroa oss om humörsvängningar, löp osv. Väldigt enkelt att bara fylla på med hanar. de går ju så bra ihop 🙂 En hane är likadan hela livet året runt vilket såklart gör att de ”alltid är redo”. Hanar är då även konstant i ”löpläge” och på G om någon tilldragande tik är i närheten. Det varierar en hel del om hur mycket hanar reagerar på tikar. 4 av 5 av mina är totalt obrydda av tikar och jobbar helt utan problem runt löpande samt icke-löpande tikar på träning och tävling. En av dem är mer brydd och kan lätt ”tappa tråden” om en tik är på väg in i eller mitt i sitt löp. Han är även dökär i kastrerade hanar i samma grad som om det vore en höglöpande tik.

Till sättet så känner jag att hanar är ganska enkelspåriga. De hänger på alla tokiga idéer jag hittar på utan att tänka 1 sekund och har absolut inte många lampor tända innanför pannbenet samtidigt. Glada och härliga, inga humördippar alls utan väldigt jämna. Det du ser är vad du får kan man säga.

206908_5032709607_1982_n

Mina hanar är alla väldigt harmoniska och milda hundar. Inga som helst aggressioner, kraftmätningar, tjafs eller vakt. Ingen av dem la ”beslag på” och vaktade ens Astra när hon var i höglöp utan de satt där i en hög bakom grinden och trånade tillsammans 😛 Hanarna är inte så personliga och tyr sig till en specifik människa utan hänger med alla. Deras mysfaktor är inte extremt hög. De hoppar upp i soffan några minuter för gos, sen blir de varma och lägger sig på annan plats.

Fysiskt sett så är mina aussiehanar nästan 7-10 kg tyngre än Astra men inom denna ras kan storlek och vikt variera mycket i båda könen. Aussiehanar har definitivt mer päls och fluff, mer kroppsmassa och storlek än tikarna, vilket är extremt tydligt hos mina. Kort sagt mer hund ur alla fysiska aspekter.

Det negativa jag egentligen upplever med att äga hane är allt luktande efter dofter(i synnerhet hos labbarna), slickande på fläckar, konstanta markerande under promenader och annat sånt smått och gott(äckligt).

Tik

Jag utgår uteslutande ifrån mina egna begränsade tikerfarenheter med unga Astra här.

Anledningen till att jag ville skaffa tik var mest av nyfikenhet! Efter att uteslutande äga hanar i 10 år så kände jag att det var dags för att utforska andra aspekter av hundägandet. Jag tilltalades av tikarnas mindre förpackning, tunnare och kortare päls samt avsaknaden av att besatt utforska varenda doft och markera hela tiden. Jag gillade även att tikar endast är tillgängliga och flirtiga i löp ett par ggr/år under några veckor till skillnad från hanarna som alltid är ”tillgängliga” och intresserade året runt. Lite annat än det jag alltid är van vid helt enkelt.

Min tikerfarenhet är att de är lite mer personliga än hanar. Astra gosar och leker med alla men ska hon t ex följa någon som lämnar ett rum så är det mig. Hon är som min lilla svarta skugga vart jag än rör mig. När jag sminkar mig på morgonen så hoppar hon t.om upp med framtassarna mot spegeln/bänken där jag står för att få vara delaktig i allt. Sätter eller lägger jag mig någonstans så hoppar hon upp i knät och ligger och gosar/sover tills jag flyttar mig oavsett om det är sekunder eller timmar. Hon är inte heller intresserad av att hälsa på andra hundar som hanarna är utan ignorerar oftast. Släpper jag henne med en hund så går hon direkt in i lekläge och ska rejsa järnet. 🙂

När Astra var i löp så var hon exakt som alltid, pigg och glad som kexchoklad. Ingen seghet, skendräktighet, okoncentration eller så. Hon var kanske bara lite om möjligt ännu mysigare inne. Det som jag alltid är rädd för är dessa läskiga livmoderinflammationer jag så ofta hör om.

Som jag förklarade i hanhundstexten så är den fysiska skillnaden tydlig. Astra är mindre och nästan 10 kg lättare, tunnare och kortare päls, nättare benstomme och faktiskt mycket spänstigare och kvickare än mina hanar. Det tror jag har en del i att göra hur just hon är byggd och funtad i skallen. Hon är överlag väldigt kvick i allt hon gör och tänker. Hon reagerar lika fort som hon rör sig. Jag har sett en del tikar av samma ras som inte alls är så pass kvicka och snabba, så detta kanske mer är en individegenskap än köngrej?

Hon kan definitivt ha mer bollar i luften samtidigt än hanarna och är väldigt alert. Tränar vi så vet hon exakt vart alla saker är, luras inte så lätt och vet precis när och var det kommer någon på långt håll eller så. Hanar är mer allt eller inget och tänker inte så mycket eller alls 😛

Astra är även lite mer bestämd på vad hon vill göra än de andra hundarna. Vill hon göra något på ett visst sätt så är det inte alltid superenkelt att få henne att göra det på mitt sätt 😉 Vill hon leka eller gosa så kommer hon att låta dig veta det ända tills du ger upp. Säger du nej till gos, ser hon det som en inbjudan att börja klättra och borra in klorna i mina ben tills jag ger upp. Orkar du inte leka så står hon där med leksaken i munnen och trycker den i din hand och buffar tills du tar tag i den. Säger jag nej till en hane(tro mig de är också ihärdiga) så går de oftast iväg och gör något annat eller leker med en annan hund. Hon älskar även att skälla och buffa på folk när hon vill hälsa och tro mig, har hon börjat så slutar hon inte tills hon själv är klar haha! 😉

6 månaders Astra med två av sina kullsystrar Monza och Niki

Så detta var mina erfarenheter av hanar och tikar. Vilken jag skulle välja nu när jag sett båda sidor av samma mynt? Jag har faktiskt INGEN favorit! Den ena har det den andra saknar och vice versa. Jag uppskattar både hane och tik så otroligt mycket! Att hanar har sina äckelfasor stör mig inte så mycket att jag inte vill ha fler. Det är så dem är liksom på samma sätt som tikar kan förändras med löp 🙂 Skulle det födas en valpkull jag vill ta en hund ifrån så skulle individen och inte könet bli den övervägande beslutsfaktorn. Jag skulle vara lika glad för en kull på 6 hanar och 1 tik som med 6 tikar och 1 hane. Den enda anledningen egentligen till att jag aktivt vore fast besluten på en tik är om jag skulle vilja avla.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *